Arkiv för januari, 2008

För- och nackdelar med mp3spelare

Jag tycker väldigt mycket om min mp3spelare. Inte bara för att den är liten och smidig utan också för att den fungerar utmärkt som distraheringsfaktor vid speciellt akuta lägen. Exempelvis när dottern försöker gå in i köket för att se varför maten dröjer när vi har varit på restaurang, eller när hon försökt att få servitrisen att ge henne (gratis) glass på en annan restaurang. Även på resor funkar den bra som tidsfördrivning för dottern och mig. Nu lyssnar hon på en spännande bok när hon skall somna, vilket är effektivt som nedvarvning på kvällen.

Nackdelarna torde vara att jag ofta glömmer den på olika ställen för att den är så liten. Till skillnad mot en mobiltelefon så kan man ju inte ringa till den. Lite osmidigt helt enkelt. Jag fick därför köpa en liten tygväska där jag har den inuti. Det förhindrar dessutom att den ligger på och spelar musik och sånt när ingen lyssnar. Lite opraktiskt när man sedan skall lyssna och batteriet är slut. Speciellt som man vet att batteriet skall räcka i minst 2 veckor dygnet runt, ungefär.

Ytterligare nackdel upptäckte jag idag när jag satt och analyserade moss-skott. På mitt arbetsrum finns ett handfat där man kan tvätta av händerna och dylikt. I mitt handfat är det massa mossa i avloppet så det rinner ner lite dåligt. Idag sköljde jag ur en kaffekopp och satte mig sedan för att analysera mossorna. Efter en bra stund kommer någon till mitt rum och försöker få min uppmärksamhet. Det var nämligen vatten över hela golvet. Jag hade inget märkt för jag lyssnade på musik.
Det värsta är att jag inte alls minns att jag vare sig öppnade eller stängde kranen. Kanske var det ett japanskt troll som kom in på mitt arbetsrum när jag inte hörde och illsinnigt satte på vattenkranen!

Å andra sidan är mitt minne en aningen selektivt. Till exempel så minns jag aldrig var jag har mina experiment längst upp på toppen av ett av de berg jag jobbar på. Efter att ha vandrat mer än 6 km i närapå 1000 höjdmeter så hittar jag inte mina rutor! Tiden är extremt begränsad för man måste ju gå ner från berget innan det är mörkt och det är mycket jobb att utföra på vägen ner. Varje gång (okej bara två gånger hittintills) har jag blivit stressad och gått fram och tillbaks som en galen irrhöna i flera kilometer för att hitta platsen. Stirrandes ner i marken och desperat kollat under varenda dvärgtall på berget! En gång frågade en japansk bergvandrarsnubbe vad jag letade efter och jag berättade då att jag var forskare. På mossor. Han sa bara: ”jaha!”, flinade litegrann och så gick han därifrån. Vad får egentligen folk alla sina fördomar ifrån!?

Lämna en kommentar »

Födelsedagar

På min födelsedag så firade jag med att ligga och mysa under en mjuk fleecefilt och läsa Dilbert på engelska medan dottern spelade tvspel :-)

En rätt perfekt födelsedag alltså förutom att folk envisades med att fika med mig och prata med mig bara för att jag köpt en massa goda danska bakelser. Jag försökte undvika folksamling och tänkte bara bjuda den närmsta professorn (för han brukar alltid köpa skumma saker och ge till mig att äta) och sekreteraren, men sekreteraren gick till alla på de 2 våningarna som vår avdelning är på och berättade att jag fyllde år.

Så mycket fick jag för att försöka vara diskret och låtsas som om inget hände.

Det är inte det att jag inte tycker om att träffa folk men det är just den där kombinationen av att tvingas umgås med en massa människor och att det bara finns ett fokus och det är att fira att man (dvs JAG) kommit ett år närmare döden. Jag kan tänka mig ungefär hundratusen roligare saker att fira under resten av året.

Efter en stund tröttnade jag på ”firandet” och hämtade jobbpapper för att snacka med min professor om mossresponser. Efteråt sa sekreteraren att de blivit lite häpna för de hade tänkt sjunga gratulerarsången men då var jag redan inne i mossjobbdiskussion med professorn. hahahaha….

Japanerna är så klart för artiga för att avbryta!

Ingen vågade heller fråga hur gammal jag blir så jag undrar om de tror att jag är 49 som en vänninas dotter trodde jag var eller kanske 25 som min dotter trodde? I verkligheten är jag nu 36.

På fredag blir det ”riktiga” firandet av och det blir nog svårare att undvika eftersom jag själv har organiserat det. Vi ska då gå på dotterns favoritrestaurang här i Sapporo, en buffe restaurang som har enorma mängder av olika mat: italienskt (god pizza, bröd och pasta, och tro mig: detta är inte speciellt vanligt att komma över i Japan), kinesiskt, japanskt, bbq (japansk style alltså, vilket bla betyder potatiscurrygratäng, stekt fisk, och lite annat smått och gott. Ingen europeisk bbq direkt alltså), salladsbuffe, och en jättestor dessertbuffe. Man kan gå och hämta hur mycket mat man vill hela kvällen. Dottern brukar efter en första snabbsväng på riktiga maten hamna resten av tiden bland desserterna. Detta är enda restaurangen jag någonsin varit på där barnen SKALL springa/gå omkring.

Så för oss föräldrar är det rena semestern att gå dit!

Kommentarer (2) »

Mossor, TNT och The Al-Qaida Bryology Brigade (ABB)

Jag vill gärna dela med mig av några lätt underhållande mejl som har kommit ut på bryonet listan (vi har en global mejllista som vi skickar omkring mossig information på.)

Först kom det här:

Through the generosity of the Willi Hennig Society TNT is now completely
free.  To download the latest version, go to Homepage blabla (min ändring).
Members of other societies should forward this information to their own
mailing lists.
——————-
Sedan kom det här:

TNT? Trinitrotoluene? The well known explosive?

Maybe I’m simply lacking in imagination, but I can’t quite see an
immediate use for it. Perhaps to clear an area of undesirable invasive
species such as Campylopus introflexus, or Lophocolea semiteres? But
even then it’s use would seem just a tad extreme. But the lads in the
Al-Qaida Bryology Brigade will probably be interested.

Lägg märke till att de två latinska namnen som nämns är 2 mossor, varav Campylopus är ett väldigt aggressiv art som börjat invadera ekosystem den inte bebott förr. Ett hot mot miljön alltså.

———————-
Svar som knappast gör en så mycket klokare, kanske.

TNT is a software package for phylogenetic reconstructions.
But I don’t see it’s use either as the latest version of PRAP, i.e.
PRAP2 by Kai M?is basically doing the same, but also includes the
ratchet for ML analyses developed by Morrison. Besides PRAP uses a
ratchet approach to calculate decay values.

Lämna en kommentar »

Japan-Miljövännernas helvete?

Det är frustrerande att vara miljömedveten och att bo i Japan. Japan är världens andra rikaste land, är ett högt utvecklat samhälle ekonomiskt, utbildningsmässigt, infrastrukturmässigt och så vidare. Men när det gäller miljön så har de flesta absolut ingen koll alls. Det är inte bara så att de flesta inte vet något om miljön och de aktuella miljöhoten som kommer att förändra jordens biom och ekosystem, utan det verkar inte heller finnas någon debatt alls om ämnet. Jag kan naturligtvis ha fel men nu har jag bott i 1,5 år i Japan utan att märka något av en sådan debatt eller diskussion i så fall.  

Några exempel på miljöbra saker i Japan är till exempel:

-alla är pedantiska och slänger oftast inte saker på gatorna eller liknande. Inte ens fimpar eller småsaker. (det kan dock bero på att polisen är ytterligt nitisk och om det är något man skall undvika i Japan så är det polisen. Och maffian.)

-tekniken är integrerad i vardagslivet på ett sätt som skulle kunna utnyttjas miljömässigt, tex med snålspolande toaletter, rum som automatiskt släcks /sänker värmen när ingen är där, och så vidare.

-Japanerna har ett mycket välutvecklat sopsorteringssystem där ALLA måste sopsortera (sopgubbarna skickar tillbaka soporna till dig om du inte följer systemet!). Systemet är olika mellan kommunerna eller stadsdelarna men vanligast är antagligen: brännbart (matrester odyl), återvinningsbart (allt återvinningsbart, mjukplast, hårdplast, petflaskor, glasflaskor, glasburkar, aluminiumburkar, etc), och övrigt (stora stockar, skor, köksredskap etc).

-Folk vill generellt inte vara smutsiga. Alltid en bra början för att rensa upp ”smuts” i naturen. 

Några mindre bra saker är:  

-Plast. Plast är överallt och här finns ingen begränsning. De packar maten i en och en förpackningar med plast. Till exempel katrinplommon eller kex eller karameller. Ofta förpackas varorna också i flera lager plast. Plastpåsar används i överflöd och utan begränsning även om en del börjat använda tygpåsar för att handla med. Jag tror dock att det inte är av miljömedvetenhet utan för att det ser gulligare (”kawai”) ut med en tygpåse än en genomskinlig plastpåse. Speciellt om tygpåsen är rosa eller har coola mönster på sig.  

-Tomgångskörning. Det är inte förbjudet med tomgångskörning i Japan. Eftersom sommaren är extremt varm och vintern rätt kall brukar bilar stå på tomgång mest hela tiden. Under sommaren var det fullt med bilar parkerade runt lekplatsen i vårt kvarter. Där stod lastbilar, taxis, andra bilar på tomgång, timma efter timma. En del sov i sina fordon, andra åt lunch eller pratade i telefon. Man kan också notera att bensinpriserna är lägre i Japan eftersom även bensinen bara har 5% moms liksom alla andra saker som säljs. När jag diskuterade tomgångskörningen med en annan mamma på lekplatsen visste hon inte ens om att det kunde vara hälsofarligt för människor.  

-Gas. Hittills har jag inte sett någon som har elspis och naturgas används flitigt som matvärmekälla, som uppvärmningskälla i hus och för att värma upp vatten för diskning och hygien. De som inte har centrala gasledningar från statens gasbolag köper gas på tuber och har utanför husen. Detta gör mig en aning frustrerad för visst måste det finnas miljövänligare alternativ för 127 miljoner människor att värma sin mat, sina hus och sitt badvatten? 

-Spara energi. Den allmänna inställningen är nog: Varför? Därför finns neonskyltar överallt, lampor som lyser och blinkar dygnet runt, hus som alltid är upplysta även om ingen arbetar där dygnet runt och massor av högteknikprylar som är helt onödiga och drar massa energi. Till exempel så finns det drickautomater i varje kvarter (utomhus) som drar massa energi dygnet runt, året om. En del har tv-skärmar som visar reklam. Påslagna dygnet runt. Husen är nog de värsta energislukarna tror jag. Även om Hokkaido är konstant kallt under vintern (runt minus 10-5 november-mars) isolerar de inte husen. För att få lite värme om sig måste man alltså ha rätt hög värme på för att motverka de kalla dragen från fönster och väggar. På sommaren är det dock tvärtom: då blir det varmt som i en bastu direkt! Treglasfönster har jag inte sett i Japan alls, men jag kan ha missat det.  

Inför de nya koldioxidkvoterna hörde jag på nyheterna att Japanska regeringen avsatt massor av pengar. Inte för att göra Japanska industrin eller samhället anpassat till lägre utsläpp, nej utan för att kunna köpa upp utsläppsrättigheter från andra länder….Pengar finns det nämligen gott om, men miljövilja är det sådär med.  

Vad gäller global handel är det överhuvudtaget svårt att diskutera med en japansk person. Det är som att de är hjärntvättade att all handel är bra, även global handel. Att Japan direkt bidrar till irreversibel skogsskövlingen av regnskogen med alla sina ätpinnar och den nya traditionen med västerländska möbler (gjorda av dyrt regnskogsvirke) är inget som folk sådär i allmänhet är medvetna om. Det är global handel och all handel är väl bra? Eller? 

Rent generellt verkar dessutom de flesta Japanerna ha rätt dålig allmänbildning så det är möjligt att det kan förklara deras bristande intresse i miljöfrågor. Däremot trodde jag kanske att doktorander och studenter i ekologi hade inblick i vilken effekt den kommande havsnivåhöjningen kommer att ha längs de japanska kusterna. Jag hade fel.  

Jag vet inte vad som är mest skrämmande: att världens andra rikaste och kanske också mäktigaste land har en befolkning på 127 miljoner som inte vet någon om växthuseffekten eller det faktum att de kanske vet något men inte alls bryr sig.

Kommentarer (5) »

Äntligen snöfri bil!

Idag ägnade vi närmare en hel timma åt att få fram bilen ur massor av snö. Under de två-tre senaste dagarna har det snöat flera decimeter. Jag har inte tagit bort någon snö alls på bilen under denna vintern så detta var i senaste laget, kanske. Det öser ner massor av snö hela tiden och folk är som små energiska smurfar i att ta bort den. Men lyckas sådär. När det är mycket snö så finns bara en cirka 10cm bred remsa i mitten på trottoaren som man kan gå på. Det innebär att om man får möte, vilket händer rätt ofta i Sapporo, så måste den ena vänta tills den andra gått förbi. Det vill säga om ingen vill gå i snön men det vill inte folk. Trottoaren och vägbanan är helt uppkantad av höga berg med snödrivor, de är jättehöga!

Min bil har varit insnöad sedan snön började komma och inte förrän nu hade jag tid att skotta fram den. Under bilen var antagligen den enda snöfria asfalten utan värmeslingor som går att hitta i hela Hokkaido just nu. Jag har inte direkt tänkt att använda den för det verkar närmast livsfarligt att köra omkring på vägarna som ibland är stora drivor av snö som går högre upp än underredet till de små bilarna. Jag är alltid lika förvånad att de där minibilarna lyckas ta sig fram då jag minns när min bil i Sverige körde fast i ungefär lika mycket snö. Som sagt, det finns parkeringar och trottoarer runt vissa hus som är uppvärmda. Där har snön ingen chans att ligga kvar speciellt länge och där är det alltid slaskigt. Man undrar lite hur det är tänkt med asfalt som är uppvärmd, är det speciellt ekonomiskt att slösa bort dyr värme på det här viset? Eller miljövänligt?

När jag fick shoppat oss varsin snöskyffel, en neonrosa med hål och en liten röd till dottern så skulle vi börja ta bort de närmare 1-1,5m snö som låg på taket på bilen. Snögubben (dvs farbrorn som jobbar med att ta bort snö runt parkeringen, jag visste inte ens att det fanns någon som gjorde detta!) visade med teckenspråk att jag kunde slänga snön rakt ner runt bilen eftersom han kunde köra med snöslungan för att få bort det. Det såg ut som ett utmärkt förslag så det gjorde jag. Bara ner med all snö alltså.

Hokkaidosnön är mest pudersnö så den är oftast lätt att skyffla fram och tillbaka. Pudret är lätt som bomull och man kan ta hur mycket som helst på sin snöskyffel. Det blir aldrig någonsin tungt! Det är väl tur det för annars hade jag nog stått kvar där ute på parkeringen och skyfflat av snö från bilen medan snögubben körde snöslungan fram och tillbaka. Timma efter timma efter timma….

Lämna en kommentar »

Instruktioner från dotterns skola: nu på svenska

Nu skriver dotterns snälla lärare på svenska istället i instruktionerna från japanska grundskolan. Intressant och roligt!

Varje vecka får barnen ett schema för nästkommande vecka. Det gör att undervisningen blir mycket flexibel så att de kan ha tema och ha sporter efter årstiderna, såsom simning, skidåkning, etc. En vecka hade de teatertema och nu är det skidåkning som gäller.

I veckoschemat översätter läraren åt mig då allt står på japanska. Nu har hon troligtvis använt ett elektroniskt uppslagsverk eller kanske en sån där översättningssida på yahoo eller liknande översättningshemsidor. Resultatet blir förvånansvärt bra i många fall men i andra lite konstiga och roliga. Jag tar givetvis bara upp de roliga här :-)

I tisdags skulle dottern ha med sig: ”en lunch hänger lös” och ”en bearbetabröstkorg”. Jag misstänker att det var huckle och förkläde eftersom det är obligatoriskt för att få äta skollunch.

I onsdags skulle dottern ha med sig: ”en skrivharmonica.” De har ett slags minipiano att spela på som man måste blåsa i. Har ingen aning om vad det heter på svenska och fann det ej på google. Hon skulle också ha med sig ”läkarundersökningsutbildningshatt”. Det var en keps.

Det skall bli spännande att få nästa veckas schema idag. Det är roligt, bisarrt, förvirrande och kan ge upphov till missförstånd. Som att bo i Japan alltså.

Lämna en kommentar »

Japanska pizza hut

Jag får reklam från dom. Pizza hut och andra restauranger som gärna vill köra ut mat ända till min dörr. Enda problemet är att jag anar att om jag ringde och beställde nåt skulle de aldrig förstå vad jag ville ha eller vart jag egentligen bor så reklamen brukar åka i soporna (de brännbara).

Men det är alltid intressant att se vad de vill sälja för hemkörningsmat. Det finns en slags underlig variant av pizza som består av en botten med normal fyllning ovanpå och sedan består kanten av en massa smårullar med antingen ost eller korv inuti. Smaskigt, dyrt och fettigt onyttigt. Nu såg jag en ny variant på rulle-pizzan: nu finns rullarna med räkor inuti. Och inuti räkorna är ytterligare nåt. Det ser gulvitt ut så det kan antingen vara ost eller majonnäs. Eftersom ost vore det mest logiska alternativet så är det antagligen majonnäs. Det är så man får tänka här i Japan.

Man kan välja hur man vill ha sin pizza kant mellan följande alternativ (förutom rulle-alternativet jag just berättat om): inbakad korvkant. Pann-kant (pizza hut gör ju sina pizzor i en slags stekpannor). Italiens krispig, vilket betyder att det inte är någon kant alls och pizzan är fyrkantig. Hade ingen aning om att fyrkantiga pizzor blir mer krispiga men så lär man sig ju nya saker varje dag, hela livet.

Pizza hut har även efterrätter för hemkörning:

  • Grönt té tiramisu tårta. Fina gröna lager med vitt emellan som troligtvis är grädde.
  • Ägg tårta. Jag misstänker att det är cheesecake.
  • Pumpa pudding. De har gröpt ur en stor pumpa (en speciell japansk sort som smakar lite som pumpa och potatis, med mjuk konsistens), och därpå fyllt upp den med pumpapudding. Ser fin ut med grönt skal och innanmätet som är lysande gult.

Av någon underlig anledning tycker jag inte att något av det de vill sälja verkar se gott ut. Och då älskar jag pizza. Det är eventuellt blandningen av majs, potatis, broccoli och räkor i ett hav av ost på samma pizza (kantat av små rullar med inbakade räkor med ost/majonnäs) som ser sådär ut för aptiten. Jag misstänker att vi utlänningar inte alls har samma smak som japanerna har.

Lämna en kommentar »

Jordbävning, skidor och snö

Inatt väcktes jag av att skjutdörrarna, alltså innerdörrarna mellan sovrum och lekrum rumlade. Första sömndruckna tanken var givetvis att det blåste lite mer och att det därför drog mellan rummen och ventilröret i köket. Jag reste mig upp från futonmadrasserna (tunna madrasser som går att vika ihop lätt och plocka bort) där vi sover i tatamirummet (speciell japansk matta) och försökte sittande stänga till dörrarna. Dottern vaknade av någon anledning också.

Att stänga skjutdörrarna hjälpte föga insåg jag när hela futonsängen och rummet långsamt började skaka fram och tillbaka ungefär som om min lägenhet bestämt sig för att ta en liten runda i hyreshusens berg- och dalbana. Det är en sak att uppleva en jordbävning när det är dag. Det är en helt annan sak på natten när man sitter där i mörkret i nattlinnet och undrar ifall golvet och väggarna skall hålla eller om lägenheten kommer att rasa ihop över en, eller i värsta fall; hela huset rasa ihop som ett dåligt byggt korthus. Jag greps av en ångestgripande kramp som satte sig någonstans mellan hjärtat och bröstkorgen. Jag tror det är jordbävningsskräck som ter sig såhär.

Vi hade tur. Nattens jordbävning var inte speciellt kraftig och den gick snabbt över. Tyvärr gjorde inte min jordbävningsbävan det. Jo, nu har den lugnat sig. Tills vidare.

Igår var vi ute, jag och dottern för att köpa skidor till henne. Alla barnen måste ha skidor i skolan. Det är obligatoriskt då skidskolan ingår som moment under terminen mellan nyår och den nya terminen som börjar i april. De stackars barnen verkade kånka på mer än de orkar bära; skidor, pjäxor, skolväska, xylofonen, alla skolböckerna som skall tillbaka, och dessutom en hel påse med skolmaterial som skolan skickade hem under vinterlovet. Det är dessutom bra organiserat: de ställ som under resten av året används till paraplyer (alla har paraply även de minsta skolbarnen för att det regnar en hel del i Hokkaido), används nu istället för skidorna.

Det var mindre kul att köpa skidorna igår. Vi gick till en sportaffär i närheten av vår lägenhet (i kita-ku området, dvs nordvästra), och när hjälpmannen började ta fram allt som behövdes anade jag att mina pengar inte skulle räcka till. Innan hade jag tagit ut ungefär 2500sek men skulle betala olja och vatten för en månad trodde jag. Det visade sig att hyresvärdinnan varit vänlig nog att räkna ihop för 2 månader, så det var bara att betala och se glad ut. Så jag hade inte enormt mycket pengar kvar.

När dottern provat in skidor, pjäxor, stavar och hela faderullan så föreslog jag att vi kunde hämta allt imorgon. Då skulle ju affären få tid på sig att montera bindningen på skidorna. Hjälpmannen såg oförstående ut eftersom han redan sagt att de kunde göra färdigt allt samma dag (dvs inom en halvtimma då affären stängde). Jag insisterade på att vi skulle hämta nästa dag. Han var oförstående. Dottern tolkade hela tiden. Till slut berättade dottern att mamma visste inte om hon hade tillräckligt pengar på sig…

Så då tog hjälpmannen och började räkna ihop vad allt skulle kosta. Av någon anledning ”räknade han fel”, dvs priset blev åtskilliga tusenlappar lägre än om man skulle adderat ihop summorna på riktigt. Det gjorde inte mig så himla mycket utan det var rätt bra. Jag tror jag vet hur man prutar i japanska affärer nu :-)

Annars så är här ofantligt mycket snö i Sapporo. Gatorna som en gång var tvåfiliga är det inte längre för istället är det stora högar av snö mitt i vägen och det är höga snövallar mellan trottoarerna och vägbanan, säkert en 2,5 meter höga för de är betydligt högre än vad jag är. Innan jag hittade affären som sålde skidor skrev jag till vår avdelningssekreterare för att få hjälp att lokalisera en affär, gärna i närheten av kita-ku då jag ännu inte orkat skotta fram bilen. Bilen ligger fint gömd under någon meter snö eller så och jag äger inte ens en skyffel. Jag vet affärer som säljer snöskyfflar men de har jag bara åkt till i bil…Sekreteraren skrev tillbaka: du har snart en egen skidbacke.

Kommentarer (1) »