Jag är helt hopplös när vi käkar på restaurang. Vet inte varför. Och det är mycket värre att vara med om en massa incidenter när man äter på restaurang i Japan eftersom alla andra är så nitiskt pedantiska. Alltså, alla utom jag och mitt sällskap då.
Sist spillde jag ut en halv kopp grönt te rakt ner i knät. Det gjorde inte så jättemycket då det var på en studentrestaurang och effekten blev bara att mina byxor blev ovanligt blöta och jag fick fylla på min tekopp.
Gången innan dess tappade jag en massa ris och chilisås-räkröra INNANFÖR tröjan. Detta var på en litet finare kinesisk restaurang där man sitter i ett stort öppet rum så alla ser varandra. Det var lite obehagligt då riset och såsen snabbt klibbade fast överallt, i tröjan, i behån, i mig…Det var även pinsamt att försöka torka bort det eftersom det såg en aningen obscent ut…Ska man sticka ner handen ovanifrån eller underifrån? Vilket ser minst vulgärt ut? Hur ska man visa att man är helt normal och inte alls smeker sina bröst utan försöker få bort klibbigt ris från behån, och chilisås från insidan av tröjan? Och hur ska man få bort intorkat insmetat ris från insidan av tröjan med bara torra servetter? Det är många frågor som uppstår vid ett normalt restaurangbesök!
På vägen ur från den kinesiska restaurangen hörde jag ett underligt ljud och kollade bakåt. Jag hade tydligen vält ner hela menystället! Jag skyndade mig tillbaka och möttes av en stackars servitör som jobbade där och som trött garanterade att allt var i sin ordning och försökte sträcka sig ner och få upp menystället från golvet där det låg fint och vilade…Jag kan inte alls förstå varför dom ställer grejer mitt i vägen där man skall gå? Vill dom att folk ska snubbla och bryta nacken av sig? Eller var det bara mitt fel?
Gången innan dess när vi var på indisk restaurang råkade dottern spilla hela sitt glas med isvatten över hela sin tallrik. Det gick snabbt och hon lyckades precis få lagom kraft i rörelsen för att tömma ut halva glaset rakt över sin tallrik. Sedan käkade hon ris med is. Hon tyckte om det. Faktiskt! Servitrisen märkte ingenting och fyllde glatt på dotterns vattenglas med ännu mer isvatten…”Är det gott” frågade servitrisen artigt. Dottern tuggade is med ris och sa entuasiastiskt ”Ja, jättegott!”.
En annan gång fastnade jag med foten i ett bord och fick vält ner en del av dressingsortimentet på golvet, så det gula golvet blev vackert färgat av svart-brun sojasås. Då bara jag snabbt gick därifrån och låtsades som ingenting. Det fanns nämligen inget att torka upp med ändå, så jag kunde knappast göra nåt åt det om jag inte skulle torka upp all utspilld sojasås med mina kläder. Och det kändes inte så angeläget.
Vissa maträtter måste jag helt undvika för det finns ingen chans alls att jag skall lyckas äta dom utan att spilla ner hela mig själv och en del av omgivningen. Till exempel nudlar eller viss pasta. Jag har allvarligt börjat funderat på att börja använda haklapp men insåg att man kan använda stora scarfes istället! Så nu har jag alltid stora scarfes på mig. Fast det hjälper tyvärr inte när man tappar saker innanför tröjan, ner i knät eller på golvet….
Öhm. Nu ska jag nog inte skriva mer om alla incidenter för då verkar man ju vara helt ociviliserad?
Milla sade ,
februari 15, 2008 @ 7:32 f m
nästa gång får du filma allt och lägga upp det på bloggen, hade vart mycket intressant att se de andra gästernas reaktioner
hihi
Staffan sade ,
februari 15, 2008 @ 9:54 f m
Har dottern bett dig laga sin nya favoriträtt ännu? Hur får man till rätt proportioner av is och ris?
Och har japanska restauranger inga toaletter?
Maria sade ,
februari 15, 2008 @ 9:55 f m
Underbart! Helt plötsligt kände jag mig precis som någon annan. Alla andra verkar ha stenkoll på hur de beter sig.
Själv är man upptagen med viktigare saker vad det nu är…
drkarin sade ,
februari 15, 2008 @ 10:21 f m
Hej-san!
Milla, jag lovar att försöka filma i fortsättningen när jag planerar att kasta mat innanför tröjan! Jag lovar. På hedersord. (^_^)
Staffan: Jag får nog pröva mig fram på det receptet…Vi har iofs både is och ris så det skall väl inte vara alltför komplicerat?
Angående toa så har inte alla det nej. På en del större shoppingcentra och liknande finns bara toa på ett ställe på hela våningen. Tar minst 5-10min att ta sig dit. Men jag tror kanske jag skall prova att städa av mig där nästa gång…hm.
Maria: Ja, jag har oftast rätt liten koll på vad som händer och helt plötsligt händer helt oplanerade saker. Det är tydligen rätt underhållande har jag fått veta. Spännande värre att gå på restaurang med oss
Ha det bra!
Jonas sade ,
februari 15, 2008 @ 11:07 f m
Ingen som har träffat dig mer än två gånger kan väl leva kvar i illusionen att du är civiliserad? Så du kan lika gärna fortsätta skriva, tycker jag.
Ibland är ni underhållande, och man blir undantagslöst sjukt trött av att försöka äta med er. Tycker man det är pinsamt när folk i ens sällskap gör helt urflippade saker och terroriserar okända människor så kanske man också ska hålla sig borta. Om man vill pröva hur det är att umgås med Mr. Bean så är ju ni antagligen det närmaste man kan komma
Staffan sade ,
februari 15, 2008 @ 11:41 f m
Dr Karin: Go for it. Barn är till för att trakasseras av deras föräldrar. ^_^
Irohano Arne sade ,
februari 15, 2008 @ 11:14 e m
Heta handdukar
Om du vill tvätta av dig vid bordet så kan de flesta lite bättre japanska restauranger ge dig en oshibori お絞り, som är en våt, ångande varm liten ihoprullad minihanduk av typ frotté. Sådana här oshibori måste du säkert ha stött på om inte annat så på flygningarna till och från Japan.
Och apropå toaletter så finns ju som du säger sådana ofta placerade centralt på varje våningsplan i ett varuhus etc med flera olika restauranger eller näringsställen; att det skulle ta hela fem-tio minuter att komma till toaletten har jag aldrig varit med om ens på stora varuhus i Tokyo eller Osaka.
Sedan kan man kanske som Jonas antyder lätt få intrycket av att du är en svensk Mrs Bean eller för den skull den otursförföljde bonden Pavos hustru.
För övrigt undrar jag om du inte uppförstorar problemet med att alla skulle se på dig när du tar bort eventuella matrester.
Japaner har lärt sig av lång erfarenhet, trångbodda som man är traditionellt, att inte verka vara alltför påtagligt nyfikna när sådant här händer. Shikata ga nai, det som sker det sker och man vill definitivt inte få dig att tappa ansiktet genom att stirra på den här svenska gaijin som haft oturen att tappa en massa ris och chilisås-räkröra innanför tröjan.
じゃまたね
Arne
drkarin sade ,
februari 15, 2008 @ 11:47 e m
Hejsan, Arne
I detta fallet hade vi redan gjort slut på alla blöta handddukar och personalen var väldigt upptagen…(med att bära in de massor av rätter vi beställt bland annat
För övrigt låter det säkert konstigt att en toabesök skulle ta 5-10minuter och nu när jag tänker efter tror jag att jag undervärderade situationen. Det skulle nog ta betydligt längre tid. Finns skäl till det: På vägen till toan fanns en slags datoriserad bild på golvet där löv/snöflingor/chokladflingor flyttar på sig när man trampar på bilden.
Alla vuxna undrar vad det är och vill trampa medan dottern och alla barn absolut måste leka där. Väldigt länge. De slänger ner sig på golvet, gör kullerbyttor och hjular. Inte bara dottern alltså utan även alla japanska barnen.
Faktiskt så ville dottern inte alls gå och äta utan ville hellre vara där och leka. Detta önskemål vidhöll hon under hela måltiden, så om jag skulle gå iväg skulle hon också följa med och sedan fastna i den där datoriserade bilden ånyo. Isåfall skulle det ta mycket långt tid att ta sig tillbaka till restaurangen.
Naturligtvis är jag inte Mrs Bean. Det hade jag väl märkt isåfall?
För övrigt vet jag inte om de tittade, jag försökte om möjligt undvika ögonkontakt (med de som tittade på mig) och koncentrerade mig fullt på att försöka bli civiliserad och ren igen…
Hej så länge Arne!