DR. Karins Blogg

Idag bakade vi kanelbullar. Det är enda sättet att få nåt ätbart med kanel i sig eller på sig. Det säljs visserligen kanel i de japanska affärerna, faktiskt så säljs en speciell sorts kanel som heter: kanelsocker. Jag köpte fel en gång och har en burk ståendes hemma. Hade ingen aning om vad man använde kanelsocker till i Japan förrän några vänner var på besök. Den japanska kvinnan var förvånad att jag ens frågade (misstänker jag) och sa sedan att: ”Man har kanelsocker på rostat bröd, vad annars?”. 

”Aha!” sa jag sedan och pekade mot min ugn där jag brukar rosta mitt bröd. Hon tittade frågande på mig.  Jag förklarade: ”Jag rostar mitt bröd där.” Själv tycker jag inte att det är nåt fel med det. Jag har en ugn och i den rostar jag brödet ibland. Inget underligt eller konstigt.

Fast…i Japan använder man inte just såna där små gasugnar till bröd utan bara till fisk. Endast till fisk och skaldjur för när man en gång använt till fisk så luktar ugnen mycket av fiskoset så allt bröd man eventuellt skulle rosta där skulle smaka gammal päckel-fisk. Så just därför har jag blivit utskrattad flera gånger av förvånade japaner för att jag INTE använder min ugn till att laga fisk inuti. Jag tar det med ro och tänker att: ja, ja, någon gång ska även dom inse att ugnar faktiskt inte BARA är tillverkade för att tillaga fisk i.

Idag när vi bakade kanelbullar gick tankarna till semlor. Jag har recept på semlor så egentligen är det bara att sätta igång att baka. Nu är det visserligen jag som betalar allt här hemma men i praktiken är jag inte chef utan det är dottern, 7 år. Vill dottern ha semlor blir det semlor, vill hon inte blir det inga. Så jag tog upp det hela: ”Ska vi baka semlor någon dag?” Dottern tittade på mig och sa med uppriktig okunskap: ”Semlor? Vad är det?”

Först försökte jag förklara hur de såg ut och smakade men det fattade hon inte riktigt. För abstrakt. Så jag googlade snabbt fram en semla och visade henne bild på dom. Då utbrast hon: ”Ja! Nu vet jag. Jag har ätit det en gång.”

Jag sa: ”Det klart du har ätit det EN gång! Du har ätit det flera gånger men nu var det längesedan. Förra året åt vi inga för då var vi väl i Japan också?” (Mitt minne är inte alltid så bra när det handlar om årtal).  Då säger hon, mycket entuasiastiskt: ”Jag kommer ihåg att jag åt en semla 2005!” (Skall dock vara 2006 men hon kommer mest ihåg att just det året åkte vi till Japan, inte exakt när).

Detta börjar bli en aning pinsamt så det blir nog semlebakning någon dag. Sedan kan min dotter i framtiden säga: ”Jag har ätit semla både år 2005 OCH 2008.” Jippi hey vad vi är mer riktiga svenskar då!