Arkiv för maj, 2008

Japansk manga: inget för muslimer?

maj 30, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan · Tagged

Nu har Japan hamnat i rejält blåsväder. En manga (JoJo´s bizarre adventures) som blev omgjord till film har orsakat enorma rabalder i muslimska världen då det i filmen finns med en snutt när en skurk tar fram koranen och studerar den och sedan beordrar mord på några snubbar.

Muslimerna är ursinniga och anser att scenen antyder att man blir skurk/terrorist genom att läsa koranen. (Jag förstår inte hur de kan dra de slutsatserna?)

De kräver en ursäkt.

 

Japanska bolaget och deras anställda ber om ursäkt och säger att det var ett litet misstag.

Översatt från hemsidan där nyheten står: ”Vare sig originalserien eller den filmade versionen menade att behandla muslimer som skurkar. Men resultatet blev att muslimerna blev förolämpade.”

Tydligen gick det till på följande sätt: de ville ha en arabisk bok med i serien så en tecknare av filmen gick till biblioteket och lånade en bok. Boken råkade bli koranen.

Jag är inte förvånad. Då japanerna inte ens kan förstå engelska (se här så fattar du): hur tusan skall dom kunna förstå arabiska?

 

Här skriver Staffan Dahlberg från Staffars serier om serien det handlar om:
Som tillförordnad mangaexpert av Dr Karin har jag blivit tillfrågad att skriva några rader om mangan som jag visserligen inte läst då den tillhör en genre (Fighting manga) som jag inte tycker och som vi sluppit i den svenska mangautgivningen. Fighting manga där allt går ut på att huvudfiguren skall slåss mot diverse konstiga motståndare som en mangans Mortal Kombat.
Visserligen kan man säga att de senare delarna av Dragon ball lider av det här men där finns fortfarande någon typ av handling. Trots att den är utgiven i USA (med början från den trettonde japanska volymen) så har vi aldrig tagit in den till butiken då även större klassiker i den här genren som Fist of the North Star har inte sålt ety: ”varför skall man läsa om sådan som man kan spela” verkar svenska fans tycka.

 

Sedan måste jag berätta att det senast för några dagar sedan hände något som påminner om det här. En tjej berättade för mig att hon skaffat något som hette ”malid”. Jag antog att det var något suspekt japanskt dataprogram eftersom vi pratade om datorer. Nu när jag tänker efter så låter det nästan som ett arabiskt namn. Men tjejen snackade inte om vare sig dataprogram eller araber för hon snackade om sin man: hon berättade att hon gift sig! Hon försökte säga ”married”. Till saken hör att hon jobbar som engelskalärare.

 

Lämna en kommentar »

Japanska nyheter i korta drag

maj 27, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan · Tagged

Japanska tullen råkade skänka bort knark på flygplatsen

Vad skulle man göra om man precis anlänt på Narita flygplatsen, kommit fram till sitt hotell och upptäcker att väskan man har med sig har en liten metallbox med cannabis inuti sig? Alltså cannabis man inte själv lagt dit.

Jo, ringa polisen såklart!?

 

Det gjorde en resenär igår när ett litet experiment som tullen utförde gick en aningen snett. En tullare skulle bära på metallboxen igenom tullen för att man skulle kontrollera hur duktiga knarkhundarna var på flygplatsen. Men det kände han inte alls för att göra så istället så bestämde tullaren för att välja ut en väska på måfå och lägga ned knarket i. Det gjorde han. Men när passagerarna hämtade sina väskor tappade han bort vilken väska det var och han mindes inte heller hur väskan såg ut.

Inte heller knarkhunden fann väskan med knarket inuti så passageraren kunde fortsätta till sitt hotell bärandes på knarket. Snubben som bestämde sig för att experimentera med oskyldiga resenärers väskor säger att han vet att det är förbjudet att plantera knark i folks väskor men säger att han gjorde det ändå (för att förbättra hundens förmåga att finna knarket. Hur man nu gör det genom att tappa bort det är en annan fråga!)

 

 

Statlig panel vill begränsa barns användning av mobiltelefon i skolorna

När jag först läste den här nyheten tänkte jag att man ville begränsa barns användning av mobiltelefonerna för att mobilerna ger strålning ifrån sig.

Jag hade fel.

Man vill begränsa barns mobilsurfande på internetdate sites och dessutom förbjuda barnen från att använda sin mobil-email. Däremot ska dom kunna ringa och föräldrarna ska givetvis kunna använda GPS funktionen i barnens mobil som gör att man kan spåra dom.

 

Politikernas ansvar

Det finns vissa saker som skiljer sig avsevärt åt mellan Japan och Sverige. I Japan röstas inte om beviljad ansvarsfrihet. Fattar man beslut är man ansvarig för dom.

Det fick två kommunala utbildningsnämndsledamöter erfara denna veckan när de blev dömda till vardera: 1 år och 6 månader samt 1 år i fängelse för att de inte skött om sitt ansvar på riktigt vad gäller underhållet av en simbassäng. Misskötseln av simbassängen ledde till att en 7-årig flicka blev indragen i ett vattenintag och dog.

Enligt domaren saknade de två ledamöterna medvetande om sina offentliga skyldigheter och var ansvarslösa nog att lägga ut skötsel av simbassängen till ett privat företag.

 

Tam katt blev superstationsmästare

En järnvägsstation gick väldigt dåligt för det saknades passagerare. Man hade inte längre råd att ha personalen kvar.

Vad ska man göra då?

 

Jo, eftersom det är i Japan så fixar man naturligtvis en lat och söt herrelös katt, en matta den kan ligga på, lite gulliga hattar, en minijärnvägsuniform och accessoarer, ger den bra med mat och ger den titeln ”stationsmästare” och vips har man en given succé och en ström av passagerare som vill ta kort och klappa på katten!

Katten Tama (ja, den heter så på japanska!) sitter och vaktar sin station (Kishi) hela dagarna. Sedan katten blev stationsmästare har antalet passagerare ökat med 10%, så hon blev nyligen förärad med titeln: superstationsmästare.

 

En talesman för järnvägsbolaget säger: ”Hon klagar aldrig även fast passagerarna tafsar på henne överallt. Hon är en fantastisk katt. Hon har tålamod och karisma. Hon är den perfekta stationsmästaren.”

En kommentar på nyheten lyder: ”Jag undrar hur många stationsmästare som är oroliga att förlora sitt jobb till en herrelös katt….Enligt den här artikeln är allt som behövs för att bli superstationsmästare: aldrig klaga, låta passagerarna tafsa överallt…och ha tålamod och karisma. (—censur—) Undrar om den här katten någonsin funderat på att bli en hostess?”

Kommentarer (2) »

Felmejl och Junkie Pippi

maj 25, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan · Tagged

Denna helg skulle en bekant komma till Sapporo och hälsa på. Med anledning av hans besök behövdes lite efterforskningar efter en lämplig restaurang att gå till. Föreslagsvis en med mycket kött eller dylikt eftersom vissa personer verkar gilla mycket kött (något som är helt oförklarligt när det ju likaväl går att leva på sojabönor och sojabönsprodukter, typ). Jag mejlade därför en snäll japansk väninna och frågade om hon rekommenderade någon restaurang som uppfyllde ”kött-kvots-kraven” och det visste hon. Hon mejlade därför mig en länk till en restaurang via facebook. Så när jag fick den var jag tvungen att mejla länken vidare till min bekanta som skulle komma på besök-för trots att min väninna och min bekante känner varandra så kom ingen av dom på idén att vara i kontakt med varandra, utan jag fick agera mellanhand.

Nåväl, jag har ju bara 3 deadlines innan 10 juni och ingen barnvakt så jag kan aldrig jobba på kvällar eller helger….så jag har öhm….gott om tid (?) till att vara mellanhand av emailmeddelande mellan bekanta vänner så jag vidarebefodrade restauranglänken. Till min bekante som skulle komma på besök. Trodde jag. Jag skrev nåt i stilen: ”Min väninna NAMN rekommenderade den här restaurangen.”

Efter några timmar fick jag ett meddelande från en polsk bekant som löd ”Tack så mycket. Det finns även en restaurang på ett annat ställe som har god mat…”. (Han skrev även stället och restaurangens namn).

Jag hade tydligen skickat länken till fel person. Det var ju lite dumt men samtidigt så är det sånt som händer. Det som däremot var lite bisarrt var att min polska bekant inte reagerade på att a) han inte frågat efter någon bra restaurang till mig, b) han känner inte min japanska väninnan som rekommenderade restaurangen och c) vi har aldrig överhuvudtaget diskuterat restauranger.

Jag tror det är sån där man blir efter några år i Japan. Man är van vid att det händer bisarra, oförklarliga saker hela tiden så man bara säger oh, tack vad bra, här har du ett liknande tips tillbaka. Fastän man inte vet varför man fick tipset i första hand eller varför någon person tilltalar en. Men så länge man inte funderar alltför mycket över det så slipper man bli tvångsintagen på mentalsjukhuset.

För den som undrar så hamnade vi ändå inte på kött-restaurangen sen utan vi hamnade på vikingbufférestaurang med massor av sallad och grönsaker och vegetarisk mat. De har riktigt genuin icke-vikingmat med chokladfontän, tempura, nimono, curryrice och japanska algsallader, grönt-te kakor och typiska japanska slemgrejer som inte går att identifiera men smakar okej.

Junkie Pippi

Igår kväll spelade vi ett spel med en apa som sitter på en stor tunna och man skall sätta in svärd i tunnan ända tills apan helt plötsligt far upp i luften som en snabb rymdraket. Dock med mindre bränsle tack och lov. För att bestämma vem som skulle börja skulle dottern sjunga en ramsa och man skulle upprepa den lika bra som hon sjungit den. Den som inte klarar att sjunga den lika bra som hon gör förlorar och får då börja sist med svärden i rymdraketapan. Eftersom ramsorna alltid är på japanska så vinner hon alltid och det gillar hon ju. Naturligtvis. 

Igår skulle hon sjunga en ny ramsa för att göra det ännu svårare för oss att sjunga den på riktigt. Hon började seriöst och med gester sjunga ”Junkie Pippi” och ingen av oss kunde hålla oss för skratt efter dom två orden. Hon försökte börja om om och om igen utan framgång. Vi kunde helt enkelt inte sluta skratta vid de där orden om Junkie Pippi. Först efter 10 minuter eller så fick vi lugnat ner oss så vi kunde börja spela rymdraketapspelet utan att skratta så vi låg dubbla. Ja, det är väldigt roligt att bo i Japan för det mesta!

Troligtvis mindre roligt för Pippi kanske om hon är en junkie…(hihihi….)

Kommentarer (1) »

Varning för dödlig spya. Om självmord i japan.

maj 23, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan · Tagged

Det handlar om självmord och det handlar om Japan.

Igår hände en lite otrevlig incident på ett sjukhus här i Japan. En 23-årig kille svalde en massa industriella kemikalier för att ta livet av sig, blev tagen till sjukhuset och behandlad och råkade sedan spy upp kemikalierna där massa andra människor befann sig. Kemikalierna hade då omvandlats till giftig gas så 54 personer på sjukhuset fick medicinsk behandling mot gasförgiftning. 23-åringen dog. Detta är bara ett självmord i en lång rad här i Japan där människor använder sig av alla de kemikalier (för städning främst) som finns lättillgängliga i japanska affärerna. 

Under de senaste månaderna verkar nästan en folkrörelse ha tagit form, där självmordsbenägna människor köper rengöringsmedel och blandar så att giftig gas uppstår. Man pratar nu om den nya vågen av rengöringsmedelssjälvmord.

Myndigheter har till och med gått så långt att de vill förbjuda internetsites att skriva ut vilka rengöringsmedel man kan använda och affärerna uppmanas att sätta rengöringsmedel som går att använda för självmord utom synhåll för kunderna. Så att man måste fråga expediten för att få det. Ungefär så här då kanske: ”Sumimase, har ni självmordsrengöringsmedel?” ”Javisst! Hur mycket önskas?” ”Jo, vi är 4 killar som ingått en självmordspakt och behöver så mycket dödlig gas att det räcker till en liten Toyota” ”Ok. Då behöver ni den här förpackningen. Eller så kan ni köpa 2-3 paket av den här”.

Rengöringssjälvmorden börjar bli påfrestande för samhället eftersom man vid flera tillfällen har varit tvungen att evakuera stora hyreskomplex, vid ett tillfälle 350 människor på grund av förgiftningsrisken från gasen när folk begår självmord i sina lägenheter. En man utnyttjade denna kunskap om rengöringsmedlen (det finns instruktioner på internet om vilka medel man skall använda för att bilda dödligt giftig gas därhemma) och försökte ta livet av sin gamla mamma.

Japan är inte bara ett av världens rikaste länder utan toppar också ligan för de välutvecklade länder där flest antal begår självmord. Det finns speciella områden i Japan dit folk vallfärdar för att ta livet av sig. Det finns massor av internet sites för alla som vill begå självmord för att underlätta för dom att göra det, eller nåt som blivit alltmer vanligt: att japanerna gör det tillsammans i en grupp. Begår självmord alltså.

De hittar varann på internet och bestämmer för att begå självmord tillsammans. Att göra det genom kolmonoxidförgiftning i en bil är vanligt och det händer rätt ofta att ett gäng japaner hittas döda i en bil på en enslig skogsväg eller någon annanstans. Det hela är rätt tragiskt eftersom en del som har självmordstankar sitter ensamma hemma med dom och söker på internet. Antagligen för att få hjälp.

Istället hittar de likasinnade och blir mer eller mindre smått hetsade att begå själmord istället för att få hjälp. Skillnaden är kanske att i Japan anser man att det är smått glorifierat att ta sitt liv (en ära för familjen som slipper den eventuella skam det kunde innebära att familjemedlemmen skulle fortsätta leva) medan vi andra flesta antagligen har uppfattningen att det är nåt bakomliggande trauma som tvingar människor till självmord såsom psykisk sjukdom eller liknande och att man alltså behöver hjälp. Och inte då hjälp med att ta livet av sig utan snarare tvärtom.

En engelsk nyhetsreporter intervjuade några japaner som var ville gå med i en självmordspakt på internet och lite grovt översatt sa en kille så här: (Eller läs originalet här)

Reportern: ”Varför vill du gå med i en självmordsgrupp?”

Självmordssnubben: ”Tja, jag är deprimerad- och det är en sjukdom. Men ärligt talat så tror jag att jag alltid varit intresserad av att döda mig själv. Men jag har aldrig funderat på att göra det i en grupp förrut. Men sedan så besökte jag en webbsite och tänkte: Aha! om jag går med här så behöver jag inte gå igenom det helt själv. Det är som att gå över vägen när det är röd gubbe…det är inte så hemskt att göra det när du gör det tillsammans med andra.”

Eftersom Japanska samhället bygger på en gruppmentalitet så är självmordsgrupper det mest naturliga sättet för dom att ta livet av sig. Och eftersom den här mentaliteten av att det är bra att ta sitt liv fortfarande lever kvar i Japan verkar myndigheterna överlag inte ta särskilt allvarligt på problemet.

Japan har ju historiska traditioner av olika slags former av självmord: harakiri/seppuku där samurajer för in en kniv/svärd/whatever i sin mage för att få en hedervärdig död och sedan halshuggs. Man kunde tro att de här hederssjälvmorden tillhörde fornhistorian i Japan men så är inte alls fallet och även politiker (tex jordbruksministern Toshikatsu Matsuoka som hängde sig förra året) och affärsmän tar livet av sig när de råkar i trubbel av olika anledningar (mutor eller andra härvor). Sedan finns ju även kamikazesnubbarna…Vad västvärlden glömt är att det här med att ta självmord samtidigt som man dödar andra ursprungligen är en japansk uppfinning från andra världskriget. (ok, enligt kommentarerna så var självmord plus att döda andra en kristen uppfinning. Däremot så har knappast kamikaze som självmordsform blivit inspirerad av bibeln så rent generellt sett har det antagligen uppkommit flera gånger. Men kontentan är att självmordsbombarna var inte först.)

Tydligen anses buddhismen spela en viss roll i självmordsstatistiken. Buddhism uppmuntrar inte till självmord men förbjuder det inte heller. I Japan är det heller inte förbjudet att ”mörda sig själv” men det finns diskussioner om att det kanske behövs en sådan lag. Andra framför en aningen kontroversiella åsikter om att man istället för att förbjuda självmord bör införa eutanasi, så att de som ändå vill ta sitt liv kan göra det med hjälp av en doktor (typ). Det skulle säkerligen göra livet lättare för alla andra: åtminstone för grannarna eller andra oskyldiga som kan råka bli förgiftade men det skulle självklart vara en stor tragedi för familjen. Å andra sidan är tragedin lika stor för familjen oavsett hur man dör, så en fördel med eutanasi i Japan är att man skulle undvika såna här gasförgiftningsincidenter där andra människor blir förgiftade, skadade eller evakuerade.

Jag har ännu inte ens berört tänkbara orsaker till Japans höga självmordstatistik (ungefär 30 000pers/år) men det är flest män och alltfler män i högre ålder begår självmord. Man antar att det främst är av ekonomiska orsaker (kombinerat med stress och depression etc) och antalet självmord ökar när ekonomin går dåligt och arbetslösheten blir högre. I Japan verkar det helt enkelt som att självmord anses vara ett relativt bra och hedersamt alternativ till personlig konkurs. (Naturligtvis varierar skälen för att begå självmord mellan åldersgrupperna, ex yngre människor utsätts kanske i högre grad för mobbning som driver dom till självmord).

Läs mer om japanska självmord på engelska.

Kommentarer (6) »

Längtar hem eller bara någon annanstans

maj 21, 2008 · Arkiverad under Uncategorized

Det börjar bli trist att bo här nu tycker jag. I dagsläget snart 2 år (fattas en månad). Inte för maten, den har vi vant oss vid numera. Ris, ris och ris. Klart man skall äta ris liksom. Melonbullar stora som limpor och bullar med curryröra inuti. Gott gott. Konnyaku (en stor geleklump: grå eller genomskinlig) bör man äta varje dag för att må bra. Som tur är är det inte heller cancerframkallande. Såvitt jag vet. Och såvitt japanerna vet. Hittintills.

Nej, det är inte maten, vädret, folket, eller samhället som gör att man längtar hem. Det är nog snarare den här känslan av att det känns som om man befinner sig i ett vakum. Man är inte delaktig i världen. Jag läser tidningar runtom i världen och försöker hålla mig ajour. Men även om jag läser vad som sker så känns det som att det berör ändå inte mig eller några andra som bor här i Japan. Vi är liksom rätt isolerade mot vad som sker i Hollywood, vem som blir USAs nästa president och vad dom pysslar med i EU eller hur många som dör i nästa orkankatastrof. På japanska nyheterna läste jag idag om toppnyheterna.

-Babyluckan där mammor kan ge bort sina bebisar anonymt har gjort succe och de har fått in 17 bebisar. På nästan ett år. Positivt tycker dom flesta eftersom man antar att föräldrarna (dvs mamman) annars skulle döda bebisen genom att spola ner den på toan, dumpa den i en flod, eller kasta bland soporna eller kanske bara lägga den i frysen och vänta på bättre tider, vilket verkar vara de rätt normala sätten att få bukt med oönskade graviditeter i Japan.

-En 23-årig kille blev dömd till döden för att han begravt 2 gangsters levande. Anledningen att han dödade dom var för att dom ville ha pengar av honom. Folk anser att straffet var lite strängt för killen var ju ändå såpass schysst att han inte dödade några oskyldiga människor utan faktiskt gangsters som ville ha pengar av honom. Hade han dödat några oskyldiga skulle väl straffet vara värre. Men vad kan vara värre än att bli dömd till döden? Hm. Kanske att bli levande begravd…

-Någon slags japansk docka har gjort succe och drar in massor av pengar.

-Amerikanare (militären har nato-bas här) döms en efter en för massa underliga brott i Japan och senaste blev en dömd för gängvåldtäkt, och för att ha stulit offrets pengar dessutom. På nåt sätt förhandlade han bort åtalet om kidnappning.

-Japanska militären rustar sakta upp och pö om pö går lagar igenom som tillåter ett mer offensivt försvar. Efter andra världskriget blev japan förbjudet att ha egna militära styrkor men nu så här långt efteråt har man väl insett att det behövs nåt slags försvar ifall Nord Korea får för sig att återigen testa missiler i Japanskt territorium. Eller kanske en atombomb. Har inte hållt mig ajour om vad som egentligen skett där efter den allra första provsprängingen. Har nog med att oroa mig för min aktiva vulkan, jordbävningar, tsunamnis, barnvakt, orkaner, vad man skall ha till middag och sånt. Så lite extra oro för kärnvapen och missiler som eventuellt skulle kunna dimpa ner känns lite som en droppe för mycket.

Och det är ju inte bara det att det känns som att man är isolerad. Man är ju verkligen isolerad också. Jag och dottern har fått klagomål från riktiga svenskar att vi snackar fel, grammatiskt sett. Jag minns inte huruvida jag gjorde det innan också eller ej (troligen eftersom jag fått samma kommentar redan under 90-talet när jag begav mig utanför Lysekils kommuns gränser), men att dottern gör det beror direkt på att vi bor här. Hon använder japanska mer än svenskan nu och därför har hon börjat prata svenska ibland med japansk grammatik. Men numera skriver hon inte längre svenska men med japanska bokstäver tack och lov!

Sedan är det såklart extrajobbigt när man aldrig kan ta del i samhället på nåt sätt eftersom man inte förstår språket och har svårt så fort man vill nåt speciellt. Tex om man frågar efter nåt i affären så brukar det gå till så här: jag bad dottern fråga expediten om att få köpa matlagningssaké. Alltså saké man har när man lagar mat. Det finns ju typ överallt men jag kan ju inte läsa vad som står på flaskorna. Först frågade dottern en kassörska. Hon gick försiktigt omkring och letade och drog med dottern till fiskdisken. Ordet saké betyder nämligen både lax och spriten sake.

Sedan gav den kassörskan upp och bad en annan, lite äldre tant att hjälpa till. Hon drog med oss till hyllan där mjöl, socker och bakgrejjerna är. Hon frågade vilken slags essens vi behövde för att dölja fisksmaken i maten vi skulle göra. Jag förstår inte alls hur hon tänkte, men vad vet jag? Det finns kanske bakessens för att ta bort fisksmaken i tårtor och andra bakverk man vill göra. (?) Silltårta har man ju hört talas om så varför inte sushitårta med rå fisk. Har hört talas om det tror jag. Eller så drömde jag det. Eller rulltårtelax? Låter ju jättegott. Eller kanske makrillmuffins? Finska pinnar med torskrom?

Till slut kom vi till sprithyllorna och även där visade tanten oss essenser. Nån slags drinksessens som hade glada små kaniner med svarta hattar på eller nåt. Kaninerna såg rätt berusade ut iallafall. Men till slut fattade hon vad vi ville och pekade ut hyllan med matlagningssaké. Alltså spriten. Inte någon fisk involverad alls. Det var den allra största hyllan med flaskor. Fattar inte varför jag inte såg flaskorna tidigare men jag blev väl förblindad och chockskadad av att titta på alla 4 liters flaskor med whisky, saké och allt vad det är. Hur kan man rimligtvis göra av med 4 liter sprit under en hel levnadstid? Och speciellt om man är en normal japan? (max 65kg enligt hissarnas rekommenderade maxvikt).

Men fina är dom, de där 4 liters flaskorna som säljs i närbutiken (co-op heter den. Låter rätt svenskt eller hur?). Undrar vad tullen i Sverige skulle säga om man hade med en sån där 4-litare i resväskan? Kanske nåt åt det här hållet ”Välkommen till EU, var vänlig visa ej ditt pass! Vi har ändå inte tid att kolla i det.” Och så skulle de le lite eftersom alla ju vet att vi svenskar dricker så himla mycket så att ta med sig 4 liter hem vore fullt normalt…och så skulle de vifta att man skulle gå vidare. Och man skulle fatta vad de sa.

(ledsen att jag inte skrivit på ett tag, hade en väldigt underbar Sverige-besökare här och var tvungen att ta hand om honom. Dvs dra med upp på vulkaner och sånt där. Han har skrivit om sitt besök här. )

Lämna en kommentar »

Underliga och farliga saker

maj 8, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan, Mat, Miljö

Jag har skrivit om det förr men det tål att skrivas om igen. Mest för att det är så bisarrt.

När allmänbildningen inte är så hög av olika orsaker kan många saker gå fel och speciellt när personer med lite allmänbildning får vara med och synas och höras överallt i massmedia och så. Men även när folk inte vet och sen kanske bara ser på TV och sånt. Här kommer lite ”roliga” underliga saker som skett eller finns i Japan:

-Såg just på tv-program när de visade hur man kan göra en egen ansiktsmask genom att dela tunnt papper i små små bitar och sedan lägga det på ansiktet. Pappret var uppblött av vatten och någon lotion eller creme. För att masken skall verka riktigt bra skall man täcka ansiktet med en plastpåse. Utan hål i.

-Vissa saker anses vara mycket farliga i japan och folk avråds starkt från dom: tex att bada och läsa tidning eller bok samtidigt. Drunkningsrisken är för stor.

-Däremot finns det, enligt hörsägen, onsen med radioaktivitet eller el. Extra hälsosamt!

-En kvinna ringde till sjukhuset eftersom hon trodde hennes son var sjuk. Han kissade nämligen inte alls blått som alla barn gör i blöjreklamen!

-Några av de saker som japanerna äter och anser nyttiga är väldigt farliga att äta. Till exempel Hijiki-alger (Hizikia fusiformes) som innehåller alldeles för höga halter arsenik, eller stammen av växten: Fuki (Petasites japonicus), som ger skador på levern vid upprepad förtäring, tonfisk med för höga halter kvicksilver, ormbunkar som ätes i stor utsträckning och som är carcinogena (Pteridium), man tror att Pteridium är en del av orsaken till det höga magcancerantalet i japan.

-Inte bara naturliga saker som ingår i maten är giftiga att äta utan även färdiglagade saker. För några månader sedan insjunknade en hel del av människor efter att de ätit frysta kinesiska dumplings; gyoza som innehöll pesticider/insektsgift. Rent generellt anser japanerna att mat från Kina är undermålig och inte alls är så hälsosam och ”ren” som de inhemska produkterna. Det märks på priserna i affären där exempelvis cancerogena ormbunkar från Kina är mycket billigare än cancerogena ormbunkar från Japan. Undrar om det är nyttigare eller onyttigare att äta cancerogen mat från Kina eller Japan egentligen?

Kommentarer (1) »

Att laga japansk mat hemma

maj 7, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan, Mat · Tagged

För några månader sedan köpte jag en kokbok i hur man ska laga japansk mat. Första gångerna fick jag komma hem till en japansk väninna och vi lagade då maten tillsammans så att jag skulle lära mig litegrann hur man gör. Mina största problem som icke-japan-språkig är att A) identifiera sakerna vid namn, B) komma ihåg namnet både i tal och i skrift och C) lyckas identifiera samma sak i en affär som har en annan färg eller design på förpackningen.

Detta låter helt vansinnigt men fortfarande, nästan efter 2 år i Japan kan jag gå in i mataffären och upptäcka mängder av saker jag inte vet vad det är!

Ett annat problem är också att min kokbok är på engelska och japanska, men ingenstans står skrivet hur sakerna HETER på japanska. Det står däremot i en annan kokbok jag har köpt så nu börjar jag förstå lite bättre vad produkterna är i affären. Men numera gör jag så här: köper nåt som verkar lite kul och intressant. Kollar upp namnet (tex genom att fråga dottern om det inte står i kanji då är det rätt kört), letar recept på internet eller tar nåt ur mina kokböcker. Ju enklare recept desto bättre, för om man väl lärt sig ungefär hur man lagar nåt så kan man alltid pröva sig fram själv sen.

I långhelgen som var (golden week) så testade jag att laga flera olika sorters mat. Eller rättare sagt så trodde jag att det var olika sorters mat. I själva verket ingår samma smaksättare så det blev likartad smak, nästan identisk faktiskt! Påminner mig om vad min kompis här i Japan brukar klaga på: Att allt smakar samma. Det är alltså inte han som ljuger utan det är faktiskt så att man tillsätter samma saker om och om igen i japansk matlagning fast i olika proportioner.

Man kan börja på enkelt vis: stek lite saker i en gryta. Släng i vatten, soja, saké (typ 1-2 mtsk) och lite socker. Lägg till ungefär lika mycket mirin. Här har jag dock funnit en variation: man kan tillsätta mirin i tillsammans med sojan eller lite längre efteråt. Sojasåsen är ofta i större andel än de övriga. Sedan kan man utesluta antingen saké, socker eller mirin, beroende på hur sött man vill ha det och sådär. Saké och mirin verkar dock vara utomordentligt bra på att göra illasmakande ingredienser mer ätbara (typ fisk och bittra saker såsom stor kardborre (japanska: gobo, engelska: burdock)så jag tror jag skall använda det alltmer i framtiden ^_^

Dottern är inte helt nöjd med mina nya matlagningsexperiment dock. Trots att hon älskar soja och socker så gillar hon inte ihopröror. Så jag fick göra ris-curry till henne som muta igår. Och gissa förresten hur man gör egen teriyakisås? (sojasås, saké, mirin och socker, typ). Det finns massor av olika recept har jag upptäckt men såsen är relativt lätt att göra själv baserad på lika delar sojasås och mirin och en skvätt socker (koka till sockret löst sig). Man kan byta mirin mot saké och socker (3:1). Har man inte vare sig mirin eller saké så kan man göra en västerländsk variant på 1 del sojasås + en halv del brunt socker/eller honung och tillsätta lite kryddor (ingefära, vitlök, ananas, citron eller vad man vill). Eller använda sherry tillsammans med sojasåsen + lite socker. Konsten att göra teriyakisås verkar vara att använda sojasåsen tillsammans med nåt som är brunt och smakar sött ungefär och sedan lägga till vad man själv tycker är gott som krydda. Jag rekommenderar dock att man prövar sig fram hellre än att köpa färdig teriyakisås eftersom den antagligen är smockfull av konserveringsmedel (?) och säkert också MSG: monosodium glutamat. Sojasås är ju känslig för förvaring och åldras rätt snabbt vid fel hantering så smaken förändras.  Här i Japan verkar man dock gilla kemikalier och speciellt MSG som gör att allt är sååå mycket godare att äta.

Jag har i allafall insett att det mesta jag ätit varit fullproppat av tyramin- vilket är en aminosyra som gör att man lättare och oftare får huvudvärk och migrän. Tyramin finns i mat som är fermenterad eller föråldrad/lagrad vilket i stort sett innebar det mesta jag åt förrut. Det är svårt att undvika alla sojaprodukterna i Japan nämligen! (sojasås, miso, tofu etc, etc). Så nu är det ljus sojasås som gäller för min del. Eller bara väldigt lite sojasås som smaksättare. Eller så får jag väl börja att bara äta sushi-utan soja.

Kommentarer (2) »

Jag vill också ha en Hello Kitty dator

maj 6, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan

Såg att Sanrio skall börja sälja helt fantastiskt söta Hello Kitty datorer! Se här.

Eller här på japanska.

Oj, oj, oj vad söt den är! Ibland tror jag att man blir miljöskadad av att bo i Japan. Dottern deklarerade stolt att hon numera har blått som sin favoritfärg, till skillnad mot den tidigare favoritfärgen: alla. Det är ändå lustigt hur hela hennes garderob är full av fantastiskt fina rosa kläder och är dom inte rosa så är det glitter eller pärlor eller nåt annat gulligt på dom.

I början när vi kom till Japan tyckte jag mest att den här japanska gulligheten mest var illamåendeframkallande men redan efter ett par månader har man vant sig. Nu har jag en söt rosa tofs som hänger som mobilsmycke och på min bilnyckel finns en liten söt hund. Jag har en handväska med Disneyöron på och tycker det är kul att ta purikura foto!  Det är väl för att korten alltid kan bli söta oavsett hur ful man är på dom! ^_^ Det är ju bara att klistra över en rosa sjungande hund eller några stjärnor eller hjärtan eller nåt!

Kommentarer (2) »

Brott i Japan och kvinnornas tillvaro

maj 4, 2008 · Arkiverad under Livet i Japan · Tagged

Man kan gå in på japantoday.com och läsa nyheter om Japan och omvärlden. Nåt jag reagerat på redan från början när vi bodde här i Japan var att massmedia ger en rätt snäv synvinkel på brott som begåtts och även domstolarna brukar undvika att ta hänsyn till omständigheter som skulle vara förmildrande.

Några exempel:

-En kvinna, Kaori Mihashi, i Tokyo blir utsatt för systematisk fysisk och psykisk misshandel av sin make. Till slut får hon nog och slår ihjäl honom med en vinflaska, antagligen under ett våldsamt gräl. Sedan delar hon upp kroppen och tar taxi för att kasta ut kroppsdelarna i plastpåsar här och var i staden. Hon fick 15 års fängelse för brottet. I massmedia kunde man läsa: Kvinnan och mannen hade länge bråkat. Kvinnan såg ingen lösning genom skilsmässa pga ekonomiska orsaker (många japanskor är hemmafruar och har därför ingen egen inkomst), så istället slog hon ihjäl honom.

-En annan kvinna, Mika Sakaida, dödar sin ”pojkvän”. Hennes ”pojkvän” har tvingat henne att arbeta inom sex-industrin och misshandlat henne (och säkert våldtagit också men där är det bättre att hålla det hemligt än att anmäla i Japan för annars tycker dom att man får skylla sig själv ungefär). Hon dödar honom med kniv i vrede över att han vill göra slut med henne. Hon får 10 års fängelse. Om hon hade försökt göra sig av med kroppen hade hon säkerligen fått längre fängelse.

-En 44-årig kvinna, Saeko Yoda, som bodde med sin 39-åriga syster och sin 75-åriga far råkade gå in i sin systers sovrum på natten och slog henne med en sten tills hon dog. Fadern var bortrest. Som förklaring säger kvinnan: ”Vi har inte kommit överens på länge och efter ett gräl i fredags fick jag nog.”

-En 33-årig kvinna, Ritsuko Taniguchi, i Nagoya födde ett barn hemma och försökte sedan spola ner bebisen i toaletten. Det misslyckades och bebisen dog och det blev stopp i toan. Kvinnan ringde då till en rörmokare och bad om hjälp. Hon sa att det var en docka men rörmokaren fattade misstankar och ringde polisen.

Vad som är rätt typiskt över dessa beskrivna brott är att vare sig massmedia, samhället eller domstolen verkar finna några förmildrande omständigheter för kvinnorna. Tex i Tokyokvinnans fall hävdade hon och advokaterna att hon varit sinnesförvirrad vid tillfället och därför inte ansvarig för sina handlingar. Men det tyckte inte domstolen. Som jag ser det är dessa brott ett rätt tydligt tecken på att nåt är lite fel i det japanska samhället: kvinnor kan leva hela liv med män som dagligen misshandlar dom, både fysiskt och psykiskt och eftersom kvinnorna inte har egen inkomst och är mer eller mindre livegna så ser de ingen väg ut ur sitt helvete utan att döda förövaren.

Att bli tvingad till prostitution (!) och bli ständigt misshandlad av sin pojkvän låter även det som ett skäl att vilja döda honom men i detta fallet sägs det att mannen sa att han ville göra slut och kvinnan därför dödade honom. Var det verkligen så kan man fråga sig? Eller grälade de om nåt annat? Bara kvinnan vet men rent generellt är japanska polisväsendet känt för att de kan locka ur vem som helst en bekännelse. Så ingen lär någonsin få veta vad som hände egentligen.

Vad gäller mamman som spolade ner sitt eget barn på toan så är det rätt pressat i Japan vad det gäller barn och karriär. Under min snart 2-åriga vistelse i Japan har jag endast träffat en enda japansk ensamstående mamma. Och då har jag varit i kontakt med hundratals familjer. Typiskt nog hade den här kvinnan bott utomlands så hon hade ett annat perspektiv antagligen och vågade vara ensamstående.

Men saken är att man är inte ensamstående mamma i Japan. Får man barn som ensamstående så fungerar det inte med vare sig jobb eller karriär. Man kan inte försörja sig helt enkelt, för japanska systemet är uppbyggt på att mannen jobbar heltid och kvinnan går hemma. Kanske är det kombinationen: brist på bra sexualundervisning i skolorna och det faktum att det är oacceptabelt att vara ensamstående med barn som gör att många mammor väljer att försöka döda sina bebisar eller helt enkelt bara dumpa dom utanför sjukhusen. Om man mot all förmodan skulle få barn som ensamstående är det inte helt omöjligt att arbetsgivaren avskedar dig eller vidtar andra åtgärder för att göra din tillvaro sämre. Sexuella trakasserier är väldigt vanligt i Japan och jag hörde nyligen om en kvinna som bytte jobb med jämna mellanrum för att hon inte kunde acceptera sexuella trakasserier. Hon kan alltså inte finna en enda arbetsplats UTAN sexuella trakasserier så hon måste byta jobb om och om igen…Dessutom är det fortfarande så i Japan att om en kvinna blir våldtagen så anses det vara hennes eget fel. Hon var på fel plats vid fel tid…klädd i fel kläder etc.

Ibland känns det frustrerande att bo i ett land som är sååå avancerat ekonomiskt och på andra vis, men så himla efterblivet när det gäller jämställdhet! Dessutom verkar inga wapaneser egentligen uppmärksamma detta faktum utan de tycker bara att det är gulligt med trådsmala japanskor som nickar och bugar och offrar sina liv för att vara pass-uppskor åt nån grinig gubbe som har 3 barn, fru och älskarinna och varje dag utsätter sina kvinnliga medarbetare för sexuella trakasserier.

Lämna en kommentar »