När jag landade i Japan för första gången 2006 och skulle öppna bankkonto här för att kunna få min lön utbetalt möttes vi direkt av svårigheter (vi=jag och vår sekreterare som följde med som tolk). Banken ville ha massa papper eller kort som jag inte hade fått då jag precis anlänt. Tex alien registration card och andra papper. Vi gick då vidare till nästa bank som nöjde sig med ett papper på att jag hade någonstans att bo, ungefär. Det gick också bra att skriva under bankboken med en signatur av mina initialer istället för att stämpla med sin stämpel som man normalt sett gör.
Jag behövde ingen stämpel förrän förra året då jag köpte bil, så då skaffade jag en. Det finns tydligen olika slags stämplar och de viktigaste skall specialbeställas för att få sina egna unika mått. Sägs det. Rimligtvis lär det ju knappast vara så här eftersom massor av japaner har samma namn och så oändliga är knappast möjligheterna att man kan få fram olika stämplar.
Jag hade dock lite problem med banken då jag ville ha räkningar på autogiro eftersom min nedskrivna signatur i min bankbok som banken hade en kopia av inte alls stämde med den signatur jag gjorde på godkännandet av autogirobetalningarna. Lite problematiskt det där eftersom japanerna anser att för att en signatur skall vara giltig bör den vara exakt identisk med den första man gjorde. Jag tror aldrig jag lyckats med att göra en identisk signatur två gånger. På det viset var det enklare med att skaffa en namn-stämpel eftersom jag numera ”skriver under” allt med denna stämpel.
I samband med att vi snart skall dra till Europa så behöver jag skaffa ett VISA debetkort där jag kan sätta in japanska pengar och ta ut i Sverige. Det verkade först som att det borde vara en enkel sak att fixa ett sånt där kort. Tills jag upptäckte att debetkort är mycket ovanliga här och för att få kreditkort måste man ha fast jobb. Nåväl, jag skickade ett gäng förslag på banker som eventuellt kunde fixa debetkort till mig till vår sekreterare och hon började med efterforskningar.
Ett efter ett alternativ föll bort och kvar är nu bara ebank. En helt internetbaserad bank som ju inte lär se att man är utlänning först och främst så där har jag kanske en chans att få ett visa kort. Enligt anvisningarna behövdes en kopia av mitt alienkort. Inga problem: det är minimikrav hos de flesta bankerna här. Så sekreteraren faxade en kopia av kortet tillsammans med en bankkontoansökan. Nästa dag kom hon och meddelade att det inte räckte för att skaffa debetkort hos dom. Man behöver även originalpappren (som finns på kommunkontoret och jag tror knappast att jag ens får lov att hämta tillbaka dom), eller sitt nationella hälso försäkringskort. Banken behöver alltså mitt hälsoförsäkringskort för att jag skall få skaffa ett bankkort hos dom. Man undrar ju varför liksom: har de kanske tänkt byta bransch och även öppna sjukhus? Jag vet inte men underligt är det. Dessutom behövs min stämpel igen. Naturligtvis.
Nu, efter 2 år i Japan har jag insett att det där med stämpel är rätt mycket spel för kulisserna. På mitt jobb när man skriver i lönerapporten för varje månad skall arbetstagaren stämpla VARJE arbetad dag med sin stämpel, sedan skall väl några andra snubbar och tanter stämpla också på detta pappret. Bland annat jag skulle stämpla denna lapp när jag hade en assistent jobbandes för mig. Nu råkade det ju vara så att vi var tvungna att ändra lappen och då vips så trollades det fram en stämpel som ersättning för min assistents personliga stämpel. Jag hade sen inte med mig min stämpel och det gick tydligen också att ordna på nåt annat sätt.
Nu när vi skall resa till Sverige i slutet av juli behövdes godkännande för utresan av min professor. Han är bortrest i Kanada så det verkade en aningen komplicerat att ordna. Men det visade sig att han lämnat sin stämpel på kontoret så det hela var lätt fixat. För att han inte skulle bli alltför överraskad skrev jag till honom och berättade att jag skulle åka hem. Jag är rätt snäll av mig. Nu gäller det bara att skriva ihop ett gäng artiklar också innan vi drar till Sverige så att man faktiskt kan vara ledig och njuta av den kalla, svala och regniga svenska sommaren. Jag längtar redan! Jag håller tummarna för en usel regnig och kall sommar så man kan njuta av kylan och mest vara inne och kolla på tv och äta god mat och umgås med familjen, vänner och bekanta. ^_^
Jonas sade ,
juli 11, 2008 @ 8:32 f m
Haha, det där med att signaturen måste vara exakt identisk har jag också fått känna av… Efter att försöka få vad det nu var på autogiro fyra gånger gick jag till banken och frågade vad det var som inte gick igenom. Där fick jag skriva under ett papper fyra gånger till, men signaturen såg ändå inte lika dan ut. Och för att göra det lättare för mig att förfalska signaturen visade de också fotot på originalsignaturen. ”Skriv såhär”… Till slut gav de upp och kopierade mitt alienkort och sen skrev de under och intygade att jag varit där och skrivit under trots att signaturen såg ut som den gjorde.
Apropå dina äventyr med bankkonton som nyanländ så hade jag samma problem med mobiltelefon (man kan ju inte leva ett drägligt liv utan telefon i detta land). Utan alienkort kan man inte få telefon (undantaget kontantkort, som jag inte var intresserad av). Ryktet gjorde dock gällande att på ett ställe kunde man få det med bara sitt pass istället. Vi frågade och på ett ställe sa de ”Javisst, pass räcker”. OK, så vi började ansöka hos dem. Varpå de säger ”För du har ett japanskt pass, eller hur?” Jag antar att jag ser för japansk ut. Det är ju väldigt vanligt med blonda japaner som pratar knagglig japanska och därför går runt med polacker som tolkar åt dem…
Irohano Arne sade ,
juli 12, 2008 @ 7:58 f m
Hej Karin!
Du verkar vara släkt med den finske otursförföljde bonden Paavo från Runebergs författarskap. ; -) Men skämt åsido så är ett personligt sigill (stämpel ger fel associationer för en västerlänning tycker jag; det japanska sigillet är ju inte någon enkel maskintillverkad gummistämpel) ett alldeles nödvändigt föremål i den ostasiatiska kulturen vare sig man är i Kina, Korea eller Japan. En enkel inkan eller hanko är det förste man bör skaffa sig när man kommer till dessa länder. Det finns massproducerade inkan som kan användas för enklare ändamål, typ kvittera ett paket etc.
Men ska man göra det riktigt ordentligt beställer man en handgjord hanko där namnet – som skrivs med vacker kalligrafi i särskilda gammaldags typsnitt – skärs ut i änden av ett stycke hårt trä, djurben eller elfenben. Det är en hel vetenskap med handgjorda hanko som för att få juridiskt bindande verkan måste officiellt registreras hos myndigheterna; det här är viktigt vid exempelvis fastighetsköp eller andra affärer av liknande dignitet.
Och apropå det där med att man måste skriva sitt namn eller signatur på exakt samma sätt är väl inte så konstigt. Så har vi gjort i Sverige också. Jag hade en kompis som hade ett postgirokonto för firman sin på 70-talets mitt och som hade varit tvungen att lämna in prov på sin namnteckning när kontot öppnades så att man sedan kunde jämföra med hans namnteckning på de betalningsorder han skrev under i samband med att han skickade in betalningsavierna varje månad.
Men jag kommer speciellt ihåg en gång då han var tvingad att personligen gå till dåvarande huvudkontoret på Mäster Samuelsgatan i Stockholm för att han skrivit under slarvigt på en betalningsorder där namnets utseende inte stämde överens med namnprovet. Så nog har man varit petiga här i Sverige också.
Ja mata ne
Arne
Antonia sade ,
september 14, 2008 @ 11:28 e m
Mina egna underskrifter varierar ju också från dag till nästa. Jobbigt, skulle jag nog gärna ha en sån där honko…hanko var det visst.
Vart tog du vägen? Bloggar du på annat håll, eller du har ingen tid att skriva längre?
Elin sade ,
september 30, 2008 @ 4:59 f m
Saknar också DR. Karins finurliga inlägg…
Men det måste vara tajt med deadlines så här mot slutet om jag förstått rätt?
Man får tacka för underhållande läsning så här långt!
Tjao!
Milla sade ,
oktober 6, 2008 @ 6:44 e m
hoppas att du skriver snart igen, din blogg är väldigt underhållande och bra skriven
drkarin sade ,
oktober 25, 2008 @ 2:30 e m
Tackar för kommentarerna, det dröjjer nog ett tag till innan det blir regelbundna inlägg jag är helt överöst med olika deadlines att hålla just nu.
MVH