DR. Karins Blogg

Min bror mejlade en länk om en krönika i expressen av Marie Söderqvist där det skrivs om japanska dagis och hanteringen av sjuka barn. Jag tycker att det är intressant att läsa om andra svenskars uppfattningsförmåga av japan, speciellt som denna iakttagelse brukar vara felaktig eller fragmenterad och tolkas ur sitt samhälleliga sammanhang.

Så är också fallet med Maries uppfattning av japanska dagis och sjuka barn. Hon skriver att sjuka barn får gå till en speciell avdelning på de megastora dagisen. Så kanske det är i Tokyo på nåt speciellt hippt ställe men jag har aldrig stött på det fenomenet under de 2,5 år jag och min dotter bott i Japan. På min dotters dagis gick säkert flera hundra barn men de var alla uppdelade i smågrupper om 6-10 barn ungefär och jag såg aldrig skymten av någon speciell sjukavdelning.

Marie skriver vidare att man i Japan måste intyga varje dag ifall barnet är friskt och att man tagit temperaturen. I verkligheten på japanska dagis är man tvungen att skriva en hel SIDA om barnets tillstånd, sovvanor, matvanor, vikt och hobbys samt ifall hon var frisk eller sjuk. En hel sida, varje dag! Eftersom detta kräver i stort sett att man är hemmafru gjorde jag aldrig det och såg det inte heller som nåt positivt. Som svensk- tvärtom emot vad Marie iakttagit i Sverige- behåller jag mitt barn hemma ifall det är sjukt. Vilket verkar vara tvärtemot hur japaner gör.

Och nu kommer vi till den viktigaste punkten som Marie missar i sin krönika. Japanska föräldrar har vare sig rätt till betald föräldraledighet ELLER vård av sjukt barn (med vissa undantag, jag vet att vissa större privata företag erbjuder betald föräldraledighet). Därför hör personalen aldrig av sig ifall ens barn blir sjukt utom ifall det händer en olycka och man måste ta barnet till doktorn. Dessutom finns inga lagar emot barnaga så om man har barnet i ett japanskt dagis får man räkna med att barnet antingen blir slaget, eller får uppleva att andra barn blir slagna som disciplinära straff av personalen.Vem vågar gnälla om feber ifall man riskerar att bli slagen av dagisfröken?

Jag tycker inte alls att de japanska dagisen med speciella sjukavdelningar för sjuka barn skulle kunna vara fördelaktig att ha i Sverige då den bygger på att det saknas bra föräldraersättning för att få vara hemma för vård av sjukt barn, men tydligen har Marie Söderqvist en annan åsikt.

Sen måste jag tillägga att eftersom bara cirka 35% av alla 3-åringar i Japan verkligen går på dagis medan de andra är hemma hos sina mammor som är heltidslediga hemmafruar är det säkert så att detta med sjuka barn på dagis inte räknas som nåt stort problem i Japan. Det var däremot ett problem för mig som fick finna mig i att personalen inte hörde av sig när min dotter var sjuk och jag hellre skulle vilja ha haft henne hemma, trots att jag inte har rätt till ekonomiskt ersättning för vård av sjukt barn. Detta är faktiskt motsatt vad Marie anser om svenska småbarnsföräldrar men å andra sidan kanske hon generaliserar lite för mycket i sina krönikor för att de skall räknas som absoluta sanningar?

Nu måste jag gå och jobba och packa det sista inför flytten till Sverige!